Jag har under hela mitt liv varit med i olika idrottsföreningar, både på ungdoms- och elitnivå. Och jag har hela tiden älskat det. Ge mig fem minuter av din dag så ska jag berätta varför.
Jag älskar hur det alltid är folk i rörelse, i en gemenskap, även om jag inte förstod det till en början. Människor som ser varandra och räknar med varandra. Outtalade och uttalade drömmar om framgång eller bara något annat.
Från mitt perspektiv, under tiden som jag var aktiv, har saker alltid bara fungerat. Jag kom till träningarna och matcherna och det gjorde alla andra också. Matchläkaren, publikvärden, materialaren, kiosken, lagledaren och sekretariatet. För mig var det lika givet att han som såg till så att alla fick kaffe var där, som att jag själv var där.
Det är först när jag valt att lägga av och hjälpa till mer på sidan av planen som jag förstår den verkliga vikten av allas bidrag.
Föreningslivet, i stort, handlar inte om hur matchen slutar eller vem som gör mål. Det handlar om att tillhöra en gemenskap, ett sammanhang där du blir sedd och något att drömma om, tillsammans med andra. För vissa med en lön, men för dom allra flesta utan ekonomisk ersättning. För dom är det en uppoffring av tid.
Något jag tycker mig se mindre och mindre av i dagens samhälle där alla har hemskt bråttom hem till familjen och tvn efter en dag klättrandes på karriärstegen. Och det har jag full förståelse för, pengarna ska in, familjen är viktigast och imorgon måste du orka klättra på karriärstegen igen. Men det finns också dom som inte har en familj att komma hem till, eller kompisar att gå ut och dricka en öl med för den delen.
Jag tänker inte be er att släppa allt ni har på gång i era liv. Men jag önskar att fler kunde se föreningslivet från ett annat perspektiv. Tänk på det utifrån drömmar och sammanhang.
Lika viktigt som det är för dom ideella personerna att tillhöra ett sammanhang, är det för ungdomarna att ha något att drömma om.
Jag hade en dröm, och utan alla ideella personers engagemang och tid hade jag aldrig fått det jag idag har fått av föreningslivet. Min barndomsdröm uppnådde jag nog aldrig, men med tiden blev den något annat, något viktigare. Jag har alltid haft ett självklart sammanhang, vänner att skratta och drömma tillsammans med. Det är vad jag älskar med föreningslivet. Och alla som på något sätt har sett till så att maskineriet alltid har snurrat, väloljat eller inte, er vill jag tacka hemskt mycket!
Det handlar inte om att älska bandy i allmänhet, eller ett specifikt lag i synnerhet. Det handlar om att tillhöra en gemenskap, bli sedd och våga drömma, vilken roll du än tar dig an.
Tänk på om det finns någon i din närhet som skulle må bra av att hitta ett sammanhang. En plats att synas på. Tänk på barnen som behöver drömmar att jaga, kanske mer än någonsin just nu.
Tellus (och alla andra idrottsföreningar) är i stort behov av dom här personerna, oavsett tidigare erfarenheter. Vi (och alla andra idrottsföreningar) behöver folks engagemang och tid för att kunna ge våra ungdomar en dröm. Tyvärr har vi inga pengar att erbjuda, däremot kan vi erbjuda en gemenskap och ett sammanhang. Har du tur får även du en dröm.
Hör av dig till oss om du undrar mer eller till och med direkt känner att du vill hjälpa till, om än bara vid ett tillfälle. Det kommer att göra skillnad, och förhoppningsvis kommer du att älska det lika mycket som jag gör.
info@tellusbandy.se / 070-3337829
/Filip Skoglund, Ordförande IK Tellus Bandy
